Och då menar jag kärlek i vilken relation som helst. Jag tror att det är viktigt att inte släppa kärleken för lättvindigt. Och med lättvindigt menar jag att man släpper en relation som fungerar alldeles underbart, men så stör man sig på någon småsak och släpper taget. Visserligen, om man nu gör så – så kanske den inte fungerade så underbart.
Jag insåg också att en fungerande relation beror på så mycket mer än bara kärlek. Kärlek är något man totalt måste bortse ifrån om man blir misshandlad. Man måste tvinga sig att se bortom kärleken till den personen och prioritera kärleken till sig själv. Samtidigt i en annan relation där allt fungerar felfritt men saknar kärlek; saknar man en viktig grund.
Jag brukar i alla fall försöka hålla hårt i mina bästa relationer. Jag försöker vårda dem. Berätta för dem som betyder mycket: “Du betyder mycket”. Ärlighet i den bästa formen! Och jag försöker att reda ut bråk: “Vi pratar om det!” istället för att ignorera eller ta omvägar. Om man nu behöver betänketid och inte ett samtal, så fungerar alltid: “Jag behöver tänka ifred”. Sen förstås, om dessa samtal aldrig kommer någonvart, eller att man aldrig blir lämnad ifred… så kanske man bör ifrågasätta relationen en gång extra.
Samtidigt som jag gärna vårdar och håller kvar i bra relationer så släpper jag den som vill gå ur. Det finns ingen mening med att försöka göra reklam för sig själv om personen redan har en bra bild.
